Historia

Sturkö foketshus och Park.

Foto tagit i år 2019.
År 1907 Startades folkparken i Sturkö.
Det skedde ungefär samtidigt som kooperationsivrarna lyckades starta egna konsumbutiker på ön. (De som i dag ger mest återbäring i landet). Något ekonomiskt samband fanns inte, men det ideologiska sambandet är klart – det var också stenhuggeriarbetare som var de drivande krafterna bakom folkparkens tillkomst på ön.
 
År 1930 Byggdes fastigheten på parkområdet.

År 1931 Parken byggdes.
På den tiden var många religiösa, bara på Sturkö fanns, förutom kyrkan,  4-5 missionshus. Enligt Sixten Wideblad så fanns det en dam i Uttorp som tyckte att dans var mycket syndigt. Hon hade läst i bibeln om korax – syndens näste, så hon döpte Folkets park till det!

År 1960 En berättelse.

Lördagskväll på Sturkö Folkets Park i mitten på 1960-talet!
Vi är nog många Sturköbor som med nostalgi tänker tillbaka på mellersta tonåren och lördagskvällarna på 1960-talet. Det var den tidsålder då Stig & Doris Eklund m.fl. ordnade uppträden med de stora inom den svenska artisteliten i Folkets Park på Sturkö.
Att det var så har vi ett bevis på i vårt vardagsrum, där står ett Bambino-piano från Svenska Pianofabriken som ägdes av Stig & Doris. Det fattas någon oktav jämfört med de fullstora och var avsett för barn att lära sig spela på, klangen var och är fortfarande fullstor i detta välbyggda instrument. Birgitta, min fru, skulle lära sig spela piano i början på 1980-talet och stugan vi bodde i på den tiden var inte så stor. Stig & Doris var hemma hos mina föräldrar i Sanda och vi började prata om detta varvid Stig sa att de hade ett piano som de inte använde längre, sedan barnen flyttat hemifrån. Sagt och gjort, vi körde ut till Uttorp och Birgitta provspelade, storleken och klangen var bra, tycke uppstod och affären genomfördes.
På detta piano står det skrivet med svart tuschpenna ”Hjärtlig hälsning Bengt Hallberg ossåja Lars Lönndal”. Något blekt genom åren har det blivit men det är ännu fullt läsbart. Dessa båda artister skulle uppträda på Folkets Hus och det piano som fanns där var så ostämt så Bengt Hallberg undrade om det inte fanns något annat att uppbringa. Iltransport genomfördes hem till Stigs & Doris, efter provspelning på barnpianot var det inget snack utan detta lilla ypperliga instrument skulle med upp till ”Folkan” för att användas vid deras uppträde. Efter genomfört värv fick instrumentet deras autografer präntat på sig. Att pianot är välbyggt och utrustat med tung gjutjärnstomme kan jag intyga efter några flyttanden genom åren. Avsaknad av skyddskor har gjort att man tänjde ryggen lite extra för att få undan ”tärna” i svängar och trappor.
En lördagskväll hemma i Sanda, började med att man ”tvagade” sig både avigt och rätt och sen tog man på sig helgdagsutstyrseln som man hade fått för att ha på sig på Valborgsmässoafton och skolavslutningen. Denna skulle bäras på Valborgsmässoafton om det så var minusgrader och den bestod ofta av nya sommar-byxor, -skjorta, -slips, -blazer och -skor. Ibland hade man också ha en sådan där ”Banlon-polotröja” som Galenskaparna och After Shave drev med i teve. De är inte utan att man blir lite stött vid sådana tillfällen, vi hade ju dessa fantastiska moderna plagg i verkligheten. Apropå det, vem kommer inte ihåg ”prasselkapporna” dessa lätta regnrockar av nylon som gjorde så att ”illen ljuste” när man klädde av sig i ”skömmet” av all statisk elektricitet som man laddades med vid bärandet av dessa moderniteter. Nåväl, efter detta tog man på sig lite rakvatten, ”Tabac After Shave”, som systern hade köpt som gåva på sin första utlandsresa till Kanarieholmarna. Man hade ju ingen skäggväxt men ”gottalukt” skulle man ju. Lite Brylkräm i håret och användande av stålkam för att få till Elvis- eller Tommie Steel-vågen och man både doftade och såg ut som en svärmorsdröm när man gick iväg mot ”Korax”. Ikväll skulle det kanske dansas sista dansen med den ”grannaste däkan” på ön.
Men vid ”Olle-Pella-Nisses” lada, med vidhängande gödselstad, kändes varken doften av Tabac eller Brylkräm och det var inte utan att man började bli orolig över om sommarutstyrseln skulle ta till sig av dessa sommarens fräna lukter istället.
Framme vid inkörseln till parkeringen stod Sven-Johan och Sigge Thunberg och diskuterade vilka som passerade och Hanna stod som vanligt och pratade med ordningsvakterna vid grinden för utgång. Efter en liten stunds prat var hon nere vid lottkiosken och köpte lotter ur tombolan med kvällens vinster som bestod av allehanda prydnadssaker, askkoppar och förkopprade aluminiumkaffekittlar bl.a. Här stod Magnussonbröderna med respektive och höll igång ruljangsen.
Otto Johannisson stod vid pokerbordet, vi kallade det för det, det var ett 8-10-kantigt bord med glasskiva. På en roterande skiva inne i bordet satt en kortlek utbredd runt skivan och liknande spikar som finns på ett tombolahjul satt runt om. En plåtbit fladdrade mot spikarna och skivan stannade vid ett visst kort. Vet inte riktigt hur spelet gick till men antar att det högsta kortet vann.
Nils Nilsson, mer känd som ”Korva-Nisse” sålde Bullens kokta korv med bröd i glansigt KBS-papper och senap påstruken med träsked. Pappret var så glansigt så att korven gled fram och tillbaka, händerna blev flottiga av spadet och hade man tur så fick man i sig hela korven. I skyttepaviljongen stod ”Esse” och drog ut pilarna med hovtång så att spetsarna på pilarna ofta var krokiga och gjorde att träffbilden blev spridda skurar och kunde variera högst betänkligt. Handväskorna stod i drivor vid uppgången till dansbanan, en del föredrog att en ”däka” i gänget passade de andras väskor istället.
På den tiden föregicks sista dansen av tre damernas danser, då fick tjejerna bjuda upp de killar som det tyckte bäst om eller som dansade bäst. Därefter jagade ”lunsarna” som hungriga hundar för att hinna först fram till den ”grannaste däkan” för sista dansen. Sista dansen var ofta en ”tryckare” som Två solröda segel eller Twi’light time. Ville det sig väl då fanns chansen till att få följa henne hem på den skravelbelagda vägen till Svärmhallen, Tockatorp eller någon annan av byarna längre hemifrån mitt i sommarnatten. Då gick skoputsen åt fanders om det fanns någon kvar men vad gjorde det om man fick en kyss på trappen. Vi var ju lite blygare på den tiden, i alla fall jag, om jag får säja det själv. På den tiden gick vi hemifrån vid klockan 7-8 på kvällen och kom hem mellan tolv och ett på natten. Nu för tiden går man hemifrån vi den tiden när vi kom hem, är det konstigt man känner sig gammal ibland.
När man närmade sig Sanda hörde man trålarnas tändkulemotorer, en del hade sådana kvar. Hade man tur satt familjen i trädgården och spelade och sjöng och blev glada när man kom hem välbehållen. En del lördagsnätter stekte man sill på spritköket och lade på dagsfärskt Andréns grova bröd eller Alfred Johanssons Ankarstock med mycket smör emellan. Det var naturligtvis inte nyttigt men gott. Smaken, myggen och syrendoften kan man känna än om man bara blundar och unnar sig en liten stund att tänka tillbaka.
Det värmer att tänka tillbaka lite ibland och det är ingen energiskatt på den värmen men nu går det mot kallare tider och vi får väl se om någon vågar ta steget att återuppväcka Folkets Park i ny skepnad nästa sommar, då får vi väl stappla oss dit och visa hur man dansar Foxtrot med rullator. Ett hjul åt vänster och två åt höger var det väl?
Den ”grannaste däkan” gifte vi ju oss med allihop och vi som har haft tur och fick fatt i en tålmodig själ har kvar henne än.
Tecknar Smens-Oves Jan-Anders

År 1973
Fredagen den 29 Juni 1973 BLT
Minsta Folketsparken blomstrar på Sturkö. Bjuder toppartister än trots `parkdöden´.
Stig Eklund, mannen som sköter om länets minsta folketspark, Sturköparken, som trots sin litenhet blomstrar.
1 år hoppas han överskottet skall räcka till att bygga om dansbanan.
När ”superstjärnorna” Hoola Bandoola band släpper loss alla kilowatten på förstärkarna tar Hanna 63, ”lördagsprillan” och stampar takten i det nötta gräset framför scenen.
Hanna Hansson är ett begrepp på Sturkö och ett med folketsparken där. Vid särskilt festliga tillfällen blir det en ”prilla”, som när Hoola Bandoola var där och folket trängdes i den lilla parken. Hanna Hansson har varit i folketspark sedan hon var liten tös. Och än hänger hon med- liksom den lilla parken. Länets minsta.
Nej dansar gör hon inte, Hanna, men det finns det så många fler på Sturkö som gör. Och där är förklaringen till att folketsparken på ön kan fortleva, trots att åderlåtningen bland länets folketsparker varit skoningslöst hårda. I branschkretsar betecknar man det som något unikt att Sturkö Folketspark kan hänga med. Och inte bara det, utan också bjuda sina gäster på toppartister sommaren lång.
– Det måste vara något visst med Sturkö-parken, säger man och river sig i skallen.
– Förklaringen är enkel, anser parkens förestånare, representanten Stig Eklund, Sturkö. Han fungerar som bas för bygget för sjunde säsongen i rad, och han betecknar de ekonomiska förutsättningarna för att kunna fortleva som goda.
500 från Sturkö
-Det är inte alls så konstigt som det låter. Vi har en stampublik på 500 människor, merparten av dessa är unga och gamla från Sturkö. Dessutom är vi i den lyckliga situationen att ha många sommargäster här. De besöker också parken och det ”ger råge i kassan” I snitt ligger publiksiffran kring 1000 personer och det bevisar också att det sannerligen inte bara är Sturköbor och sommargäster på ön som frekventerar parken – den är populär vid omkring.
IS PÅ DANSBANAN
När det gäller det  där med ”råge i Kassan” så är det förstås en sanning med modifikation. Det har visserligen gått bra för parken under många år, men i fjol var vädrets makter långt ifrån nådiga.
-Midsommarafton i fjol t.ex var det praktiskt taget is på dansbanan när fetsen var över. Och sån`t sätter spår. Nu hoppas vi dock kunna ta igen fjolårsförlusterna i år. Det har börjat bra, menar Stig Eklund.
Vad man i första hand sikta på är att få ett så stort överskott när säsongen är slut att det blir pengar över till att bygga om utedansbanan. Men i övrigt vill man helst behålla parken som den är och därmed garantera sina gäster den genuina utedansplats som Sturkö folkpark i dag är. Hur har då folkparken i Sturkö råd att engagera toppartister i tider som kännetecknats av  en enda lång kris för andra folkparker?
Hittills i år har Sturköparken haft Rospiggarna, Nisse Ahlroth och eo, Snoddas, Arne ”Rosen” Qvick à 2.000 kr och Hoola Bandoola band à 3.000kr. Den 14 juli kommer Trio Me Bumba à 6.000 kr, 20 juli topp-bandet Ingmar Nordströms à 7.000 kr,  den 27:e Peter Holm show à 5.000 kr. Till gaget kommer reseersättning, som ofta blir någon tusenlapp.
-Jovisst kostar det pengar att bjuda Publiken på de bästa artisterna, men ett bra program garanterar också mycket folk och därmed går det ihop sig. Och blir en slant över om det vill sig väl, säger Stig Eklund. Självfallet skulle vi inte kunna ta hit sådana här stora artister om det bara var Sturkös 1.300 invånare som ställer upp, men det kommer massor av folk utifrån också…
FATTIGA FOLKPARKER
-Sturköbornas solidaritet med folkparken och deras trivsamma vana att besöka parken, plus det faktum att vi bjuder på fina artister, är naturligtvis inte hela sanningen till att vi fortlever, fortsätter Eklund. Jag tror att anledningen till att så många folkparker lagts ner bottnar i dels otur och dels kapitalbrist. De penningstarka som i dag köpt upp och köper upp folkparker som inte går bra har vänt trenden. Och det beror på att de har så mycket kapital bakom sig att de kan ta ett dåligt år utan att för den skull ”behöva slå vantarna i borde”. En fattig folkpark kan knäckas av en enda dålig säsong.
”EN PARK I VARJE BUSKE”
För inte så länge sedan fanns det en folkpark i praktiskt taget varenda buske i Blekinge. Folkparker har t.ex funnits i Torhamn, Jämjö, Holmsjö, Ronneby, Lyckeby, Spjutsbygd, Solbacken i Fridlevstad, Backaryd, Halasjö, Belganet o s v. Folkparken i Tving drivs fortfarande i mindre omfattning. Kvar av alla folkparkerna i Blekinge är bara sölvesborg, Bellevue i Karlshamn, Gnistan i förkärla (drivs i mindre omfattning) och så Sturkö.
-Trots allt så tror jag på folkparkernas framtid. Kanske får man räkna med att kommunerna går in med vissa subventioner, menar Stig Eklund.

IDEOLOGISKT SAMBAND
Det var 1907 som folkparken i Sturkö startades. Det skedde ungefär samtidigt som kooperationsivrarna lyckades starta egna konsumbutiker på ön. (De som i dag ger mest återbäring i landet). Något ekonomiskt samband fanns inte, men det ideologiska sambandet är klart – det var också stenhuggeriarbetare som var de drivande krafterna bakom folkparkens tillkomst på ön. 1930 byggdes fastigheten på parkområdet. Den kostar i dag 30.000 kr om året, men är uthurd 200 dagar per år. Så visst finns det behov av en samlingslokal. I den kör parkföreningen också bio en kväll i veckan.

ANSVAR FÖR DE UNGA
-visserligen ett olönsamt företag, men vi anser oss ha visst ansvar för öns ungdom. Någonstans måste de väl kunna vara, menar Stig Eklund.
-Folkparken är bra. Den kall vi slå vakt om, men det var annat förr…då spelades det lite dragspel också i parken, säger Hanna och får en speciell glimt i ögonen.

BLT FREDAG DEN 29 JUNI 1973
DONALD HOLMGREN
HANS G FRIBERG (foto)

År 2014
Den sista dansen för gamla dansbanan på Sturkö
KARLSKRONA  Artikeln publicerades 14 juni 2014
En epok går i graven. Men kanske uppstår det samtidigt en ny. Det hoppas i alla fall PRO–gänget som nu river den gamla dansbanan på Sturkö.
– Vi ska se det här som något positivt, som början på något nytt. Nu är det upp till Sturköborna att komma med bra idéer på vad vi ska göra här, säger Roland Eliasson från PRO–föreningen. 
Ett tiotal män från PRO drar loss plankor på den gamla dansbanan vid Folkets hus. Den fyller inte längre sitt syfte, underhållet är eftersatt och träplankorna har murknat underifrån.
Under rivningsarbetet diskuterar männen minnen från tiden när dansbanan hade sina glansdagar. Då fanns där tombola och chokladhjul, skyttebana med luft­gevärsskytte och korv– och läskförsäljning. Lill–Babs kom och uppträdde, liksom Siw Malmkvist, Hoola Bandoola band och Trio me’ Bumba. För den som kunde sin foxtrot, polka, vals eller tango var dans­kvällarna en självklar höjdpunkt. 
Kjell Silverbark, eller ­”Kajas” som han också kallas, var kanske inte så förtjust i själva dansen, men han gick dit ändå. För det var ju på dansbanan som man träffade tjejer. Men visst var han lite avundsjuk på dem som kunde dansa. 
– Jag stod och glodde, ögonen som tekoppar, berättar han.
Kjell Silverbark är född 1931, samma år som Folkets hus blev färdigt. Kort tid efteråt färdigställdes även dansbanan. Han berättar att Folkets hus inte togs emot med blida ögon av alla på ön. Det fanns inte mindre än sex olika församlingar på Sturkö och de religiösa tyckte det var ”vanvettigt” att bygga ett hus för ”nöjes skull”. 
– Det här var en nagel i ögat för de religiösa. Därför kom dansbanan att kallas för ”Korax”, ett syndens näste, säger han. 
Sedan kom andra världskriget. Då stod plötsligt främmande militärer i uniform i kön till dansbanan. 
– Det utlöste en hel del kontroverser med Sturköpojkarna, berättar Kjell Silverbark. 
Inte sällan handlade dessa kontroverser om tjejer. Några militärer hittade sin kärlek på dans– banan och blev kvar på ön, andra tog med sig tjejen och flyttade därifrån.
Nu hoppas som sagt PRO–gänget att den utslitna dansbanan ska ersättas av något nytt, som kan komma till glädje för Sturköborna. 
– Meningen är inte att verksamheten ska läggas ner, säger Kjell Silverbark.
CHARLOTTE RYDBERG

År 2017
Efter 25 år – nu ska det bli dans i parken igen
STURKÖ 23 december 2017 
www.blt.se/karlskrona/efter-25-ar-nu-ska-det-bli-dans-i-parken-igen/

Ove Norlin, Bengt Petersson och Jonny Samuelsson är tre av de personerna som är mest engagerade i att rusta upp folkparken igen.
Syndens näste på ön redo för nya danser

År 2018
Uppdaterad information Korax våren 2018
 
Länk till original av dokumentet (bilden ovan) utskick korax Folketshusföreningen informerar
Entrén till Folketspark i sin forna glans.
Hej vi är igång med att renovera parken.
Vad gör vi ?
Vi har startat en arbetsgrupp och behöver dig som kan vara med att jobba eller bidra på annat sätt. Det går bra att lämna ekonomiska bidrag, byggmatrial eller arbetstid.
Vid större bidrag som är värt över tiotusenkronor fås en sponsorsplats på vår kommande tavla vid entrén till Korax
För ekonomiska bidrag var vänlig betala till Konto clearing 8169-5 nr 944635042-4. 
Det byggmatrial som önskas är tex reglar av olika dimensioner, gipsväggskivor, spontade brädor (liggande) , cementplattor/marksten, bygghålsten, tjärpapp, gängplattor, tak och väggplåt, målarfärg inne/ute.
Vi ombesörjer hämtning efter samtal.
När träffas vi
Vi träffas varje söndag kl10 på Folkets hus för planering av arbetet.
Tack på förhand från arbetsgruppen Korax

År 2019
STURKÖ Onsdag 22.54  2019-05-22 Blekinge läns tidning
Nu ska snart chokladhjulet snurra igen i Folkets park på Sturkö. Här är gänget som ägnat hundratals timmar åt att rusta upp nöjesparken som återinvigs på midsommarafton.
FOTO: LOTTA ANDERSSON
Efter renoveringen – nu öppnar Folkets park igen

STURKÖ Onsdag 20.11 2019-05-22 Sydöstran
http://www.sturko.org/sturko-samhallsforening/upprustning-av-folketspark/
Upprustning av Folketspark
INVIGNING AV NYA KORAX 21/6-2019 Johan Mattsson
Peter Jesewski Midsommarafton 21 juni 2019
Förband Lasse Trofast

Stenhuggaren

Statyn invigdes den 18 juni 1989 till minne av stenindustrins utövare. Epoken varade cirka ett sekel 1850-1950. Under denna tid sysselsattes större delen av öns befolkning, inte bara stenhuggare utan också smeder, fraktare, stenkörare, kontorspersonal, handlare samt fiskare, hade stenhuggeriet som bisyssla. Initiativtagare till ett minnesmärke över stenhuggarepoken var Sven A. Svensson som inom Sturkö socialdemokratiska förening ledde en kommitté, med uppgift att samla in pengar och planera utformningen av minnesmärket. Kommittén lyckades under fem års tid insamla närmare en halv miljon kronor från bidragsgivare över hela landet.